Byggsats till en medieteori 2.0
Det slår mig plötsligt att det finns direkta likheter mellan internets webb2.0-teknologier och Hans Magnus Enzensbergers "Byggsats till en medieteori" från 1970 på samtliga punkter. Eller läser jag in för mycket baserat på för stora förhoppningar? Klart är i alla fall att förutsättningarna för en represiv användning av medierna har försämras från år till år i takt med att distributions- och produktionsmonopolen faller. Frågan är hur långt det räcker.
Repressiv (förtryckande) användning av medierna:
1. Centralstyrt program
2. En sändare, många mottagare
3. Immobilisering av isolerade individer
4. Passiv konsumentattityd
5. Avpolitisering
6. Produktion av specialister
7. Kontroll genom ägare eller byråkrater
Frigörande (progressiv) användning av medierna:
1. Decentraliserade program
2. Varje mottagare en potentiell sändare
3. Mobilisering av massorna
4. Interaktion mellan deltagarna - feed-back
5. Politisk inlärningsprocess
6. Kollektiv produktion
7. Samhällelig kontroll genom självorganisation
Listan via Community Media.
Det är fascinerande att från en horisont 2008 läsa mediekritik formulerad för bara åtta år sedan. Så mörkt allt tedde sig då, så mycket ljusare det ter sig idag. Robert Putnam var djupt pessimistisk i Bowling Alone vid sekelskiftet, Internet var fortfarande (trots .com-bubblan) bara en vag förhoppning i marginalen. Pierre Bordieu angrepp furiöst televisionen - ett redskap för fördumning. Det var sant, viktigt, men som en teknologiskt buren underström hade redan förändringen börjat och idag är det uppenbart att det är ett skifte på gång. Alla mätningar pekar på det: Idag sjunker TV-tittandet bland ungdomar till förmån för amatörproducerat material på YouTube, onlinespel och sociala nätverk. Deltagandet ökar. Man sitter inte ensam längre. Vi lägger mer tid på internet än på TV. Massmediernas guldålder (200 år) är förbi och i dess plats växer ett landskap av sociala medier fram - information producerad lokalt och distribuerad från person till person.
Repressiv (förtryckande) användning av medierna:
1. Centralstyrt program
2. En sändare, många mottagare
3. Immobilisering av isolerade individer
4. Passiv konsumentattityd
5. Avpolitisering
6. Produktion av specialister
7. Kontroll genom ägare eller byråkrater
Frigörande (progressiv) användning av medierna:
1. Decentraliserade program
2. Varje mottagare en potentiell sändare
3. Mobilisering av massorna
4. Interaktion mellan deltagarna - feed-back
5. Politisk inlärningsprocess
6. Kollektiv produktion
7. Samhällelig kontroll genom självorganisation
Listan via Community Media.
Det är fascinerande att från en horisont 2008 läsa mediekritik formulerad för bara åtta år sedan. Så mörkt allt tedde sig då, så mycket ljusare det ter sig idag. Robert Putnam var djupt pessimistisk i Bowling Alone vid sekelskiftet, Internet var fortfarande (trots .com-bubblan) bara en vag förhoppning i marginalen. Pierre Bordieu angrepp furiöst televisionen - ett redskap för fördumning. Det var sant, viktigt, men som en teknologiskt buren underström hade redan förändringen börjat och idag är det uppenbart att det är ett skifte på gång. Alla mätningar pekar på det: Idag sjunker TV-tittandet bland ungdomar till förmån för amatörproducerat material på YouTube, onlinespel och sociala nätverk. Deltagandet ökar. Man sitter inte ensam längre. Vi lägger mer tid på internet än på TV. Massmediernas guldålder (200 år) är förbi och i dess plats växer ett landskap av sociala medier fram - information producerad lokalt och distribuerad från person till person.
Etiketter: demokrati, media, sociala medier
upplagd av Erik Berg
18:40
4 kommentarer:
roligt att du är tillbaka! Och jag håller med om att de senaste årens medie/teknikutveckling är spännande, inte minst utifrån ett deliberativt demokratiskt perspektiv.
Men man ska nog vara försiktig med att dra för snabba kopplingar mellan "progressiv" och "frigörande" när det gäller web 2.0. Det som är tekniskt progressivt är inte alltid politiskt emancipativt. Jag har mer en känsla av att den tekniska utvecklingen möjliggör nya typer av såväl emancipation och som repression.
Jag tänker på det kalle p brukar skriva om: http://www.isk-gbg.org/99our68/
Intressant inläg hur som helst!
Och när kommer den där nya, lättnavigerade och interaktiva hemsidan för GBG? Du vann väl den där tävlingen eller drömde jag? Jag tänker på det varje gång jag försöker få tag på planhandlingar eller bilagor till nämndhandlingar för YimbyGBG...
Instämmer, det är dubbelriktat, tekniken möjliggör vitt skilda scenarion. Det panoptiska komplexet är uppkopplingens baksida & vi har en oerhört naiv inställning idag till vad det innebär. Jag är övertygade om att vi i vår livstid kommer utsättas för kontroll och övervakning av ett slag vi knappt kan föreställa oss idag, och Facebook finns redan där som den mest fullkomnade sociogramapparaten någonsin, med CIA som delägare... Men samtidigt har de direkta samtal som är demokratins förutsättning fått möjligheter av aldrig tidigare skådade slag och personligen tror jag att massmediernas tidsålder var en farligare tid för demokratin än vad panopticismens tid är. Tänkte utveckla det i postning här i helgen.
Angående Göteborgs hemsida kan jag bara beklaga att den är vad den är för tillfället. Jag kan i något annat sammanhang förklara vad det beror på. Lite innovativa karttjänster kommer i alla fall dyka upp i början på nästa år.
Förresten: i helgen ordnar Byggbrigaden och Hyresgästföreningen en stadsbyggnadsworkshop med Sketchup för ungdomar i Lövgärdet som kanske kunde intressera Yimby. Förslag och idéer kommer publiceras efteråt här: http://lovgardet.wordpress.com/
@ ja, jag såg det - låter extremt spännande, postade en grej om det tidigare idag: http://gbg.yimby.se/2008/11/planera-for-kreativitet_597.html
Det är så bra (och tyvärr så sällsynt) att sammanföra teori och praktik som ni gör. Mycket av stadsplaneringens problem ligger i all tanke utan handling och all handling utan tanke...
Hoppas det går bra!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida