Dött som i graven på offentliga e-tjänster

“Government websites don’t have sidewalks, newspaper racks, public hearing rooms, hallways or grand assemblies. There are no public forums or meeting places in the heart of representative democracy online. [...] why have we decided to delete democracy from the most visited interface citizens have with “their” government?”

Ja, varför är egentligen så? Varför är den offentliga sfären så oerhört rädd för att ha röstfunktioner och diskussionsforum eller bara en kommentarsmöjlighet på sina webbplatser? Varför är demokratins hjärtkammare på nätet den plats som har minst användarinteraktion? Att surfa in på en kommunal hemsida är fortfarande att surfa in på en elektronisk variant av en anslagstavla avsedd enbart för informationsanslag...

“The typical e-government experience is like walking into a barren room with a small glass window, a singular experience to the exclusion of other community members. There is no human face, just a one-way process of paying your taxes, registering for services, browsing the information that the government chooses to share, or leaving a private complaint that is never publicly aired. You have no ability to speak with a person next to you much less address your fellow citizen browsers as a group. As I’ve said for years, it is ironic that the best government web-sites are those that collect your taxes, while those that give you a say on how your taxes are spent are the worst or simply do not exist.”

Att skapa trivsamma – och inte rent förödmjukande – väntrum till offentlig service har varit en viktig uppgift under 1900-talet. Det verkar som om myndigheterna anser det mindre viktigt att miljön runt e-tjänster är trivsam. Det ska gå snabbt och vara rationellt, som högmodernismens antihumanistiska mottagningslokaler. Inte sjutton ska man som besökare/medborgare hitta på något mer där än att genomföra det man kom för och sedan ge sig av fort som fan. Och det är högst olämpligt att användare kommer i samspråk med andra som utnyttjar samma tjänst.

Annars kunde man ju välja att betrakta just potentialen för användare att möta andra som gör ett motsvarande ärende som en möjlighet - användare hjälper varandra och hjälper samtidigt myndigheterna att utveckla tjänsterna. Kunde rentav bidra till att öka passformen mellan tjänsten och behovet, kan man tänka?

Citaten kommer från Steven L. Clifts essä Sidewalks for Democracy Online som ingår i boken Rebooting America - 44 essäer om hur statsförvaltning och myndigheter kan omorganiseras och omorienteras för Internetåldern. Vi lär återkomma till den. Läs!