Twixdagen

Sveriges Twixdag är en kul och potentiellt användbar tjänst byggd av Hampus Brynolf efter ett koncept av Magnus Ljungqvist och Jonas Morian, snyggt formgiven av Linus Isaksson. Twixdagen samlar tweets från alla sveriges twitteranvändande riksdagsledamöter. Möjlighet finns i dagsläget att filtrera bort partier (skönt :-)) och se statistik (klar sossedominans).

Och föralldel. God idé, men mest blir det ett tjattrande om väntan på tåg och förberedelser för möten. Det är ju bra att ledamöterna verkar ha mycket att göra - eller åtminstone gärna ger det intrycket - men det påminner tröttsamt mycket om hur det kan låta i den här bloggen.

Blir intressant att se hur Twixdagen utvecklas framöver. Bygga ut med vyer mot kommunfullmäktigeledamöter och möjlighet att visuellt sortera på och urskilja de tjattrande ledamöternas geografiska placering. Wordcloud över twittrade ämnen, hashtags osv, ja möjligheterna är ju tekniskt sett oändliga, frågan är återigen vilket innehåll de folkvalda fyller det med. Känns för tillfället definitivit inte som en källa att ösa ur för att få inblickar i vare sig i tillståndet för landet, smarta länktips eller spännande politisk diskussion.

Twitter har ett generöst API, vilket är bra och ger möjligheter att bygga ännu bättre tjänster på det data som användarna genererar. Men det är fortfarande i grunden ett ganska dåligt konversationsverktyg. Uppdateringarna får mer karaktären av shout-outs, vilket är särskilt tydligt här. Hashtags kan visserligen gruppera tweets runt ett ämne, men det är forfarande rörigt att få en överblick över reaktioner och svar på en enskild tweet. Facebooks statsuppdateringar är en mer överskådlig mikrobloggsmodell, men, där är ju problemet att informationen är instängd inom Facebooks väggar och inom ett socialt nätverk där lyssnaren måste godkännas för att få höra.

För övrigt är Twixdagen ett bra exempel på ett av de mest centrala karakatärsdragen i webb2.0-vågen, lättheten med vilken en idé kan omvandlas till ett användbart verktyg som faktiskt kan hacka in i demokratins funktionssätt. Just den utvecklingslätthet som 24h-businesscamp är ett annat strålande exempel på.

Appropå Twitter har Fred Oliviera några poänger då han argumenterar för att det är fullt möjligt - och bättre för hälsan - att hänga med utan rss-läsare och helt förlita sig på flödande tjänster som Twitter:

Some might argue that Twitter is more attention-intensive than an RSS feed reader is, but I would disagree. While the feed reader gives you anxiety because you know something is piling up for you to read (much like email), Twitter is a river of news/updates (hat tip to Dave Winer) you can just choose to pay attention to whenever you have time for it. It’s not perfect, but it’s definitely closer.

Med 38618 olästa uppdateringar i min rss-läsare förstår jag vad han är inne på.