Korta och långa länkar

Klart att storleken spelar roll. När det gäller länkar uppstår det användbarhetsproblem både när de blir för korta och när de blir för långa. Personligen tycker jag inte alls om de länkförkortningar som exploderat i takt med det växande användandet av mikrobloggtjänster. Långa länkar måste kortas för att få plats inom t ex Twitters 140 tecken, men även om det här är en smidig adress: http://tinyurl.com/bmnmmg så säger den absolut ingenting om vad det egentligen är den pekar mot (vågar du klicka på ovanstående länk på jobbet? Jag skulle inte rekommendera det, men skyll dig själv). Domännamnet är, åtminstone för mig, en indikator på om jag verkligen vill följa länken i fråga och den fulla adressen ger mig en indikation på vilken typ av medieinnehåll jag kommer nå, är det en bloggpost, en artikel, ett filmklipp, spam etc.

Adam Hertz tar upp detta i en gästpostning hos Stowe Boyd och föreslår samtidigt en standardiserad API bland länkförkortare som skulle möjliggöra för mikrobloggtjänster och andra att göra ett generellt get-anrop på den förkortade länkadressen och i respons få den adress denna pekar till.

Vilket vore finfint. Men när det gäller mikrobloggtjänsterna vore det kanske en ännu smidigare lösning om de helt enkelt undvek att räkna längden efter, säg, toppdomänen på en länk? Så slapp vi användare spendera tid på att förkorta länkar stup i ett.

Om nu förkortade länkar har vissa användbarhetsproblem så är det ändå ingenting mot moraset i andra änden av länktänket, i det vi kan kalla för fettslagget. Så här ser t ex en standardlänk ut på goteborg.se som kör i IBM:s WebSphere Portal:
http://www.goteborg.se/wps/portal/!ut/p/c1/04_SB8K8xLLM9MSSzPy8xBz9CP0os3gjU-9AJyMvYwMDSycXA6MQFxNDPwtTIwN_A6B8pFm8n79RqJuJp6GhhZmroYGRmYeJk0-Yp4G7izEB3X4e-bmp-gW5EeUA0R3S0w!!/dl2/d1/L2dJQSEvUUt3QS9ZQnB3LzZfMjVLUUIySjMwMDlCRDAyVEQ0MU44NTIyRTY!/

Vilket naturligtvis är fullkomligt oanvändbart på, typ, alla vis:

• Länken är otymplig att kopiera och posta i ett brev eller inlägg på ett forum.
• Länken är omöjlig att skriva ut i tryckt material.
• En länk som inte fungerar är omöjlig att felsöka. VAR kan det ha fallit bort en bokstav?
• Jag får ingen ledtråd om vilken typ av innehåll eller vilken del av webbplatsen som länken pekar mot.
• Jag får ingen indikation på om det jag tittar på är en permalänk eller en länk fullproppad med tillfälliga miljövariabler.
• Det är omöjligt att gå upp till överordnad vy (som kanske är av större intresse för mig) bara genom att kapa sista ledet i länken.

Det pågår, tycks det, ett mindre krig om vem URL:en egentligen tillhör. Åtminstone råder det en väldig osäkerhet. Vissa utvecklare tycks tro att länken är ett område som det står dem fritt att lagra mängder av data i (jag har själv gjort det (men klicka inte, just den länken visar ingen information för ickeinloggade)), när URL:en snarare borde betraktas som en vägskylt som skall vara så läsbar och tydlig som möjligt för besökaren. Vilken stad skulle få för sig att lagra miljövariabler på gatuskyltarna? I viss utsträckning är det okej med data i en url så länge som det ger en indikation om medieinnehållet, som t ex för den här adressen till en specifik kartvy på Stockholms webbkarta:

http://www.stockholm.se/-/Karta/?centerposition=6579635,1631745

Nu skall det sägas att Göteborg bara ett exempel bland många som använder liknande katastrofala fettslaggslänkar. Men, tänk om alla offentliga webbplatser i Sverige hade lika välbyggda katalogstrukturer som Stockholm, att kika på huvudstadens URL:er är en ren njutning:

http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Trafik--Stadsmiljo/Fanjunkarbostaden-pa-Djurgarden/

http://www.stockholm.se/ForskolaSkola/Forskoleklass/Att-valja-forskoleklass/

http://www.stockholm.se/TrafikStadsplanering/Skonhetsradet/Aktuellt/

Och så vidare.

Ta ett annat exempel, riksdagens nuvarande hemsida där en länk till en specfik interpelation idag kan se ut såhär:

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=63&dtyp=i&rm=2008/09&nr=271&dok_id=GW10271

Samma interpelationsadress skulle istället kunnat se ut såhär, om inte utvecklarna låtit sin bekvämlighet styra över användbarheten:

http://www.riksdagen.se/riksdagsar/2009/interpelationer/vansterpartiet/Alice-Astrom/Ipred-2-och-europeisk-straffratt.