Dött som i graven på offentliga e-tjänster

“Government websites don’t have sidewalks, newspaper racks, public hearing rooms, hallways or grand assemblies. There are no public forums or meeting places in the heart of representative democracy online. [...] why have we decided to delete democracy from the most visited interface citizens have with “their” government?”

Ja, varför är egentligen så? Varför är den offentliga sfären så oerhört rädd för att ha röstfunktioner och diskussionsforum eller bara en kommentarsmöjlighet på sina webbplatser? Varför är demokratins hjärtkammare på nätet den plats som har minst användarinteraktion? Att surfa in på en kommunal hemsida är fortfarande att surfa in på en elektronisk variant av en anslagstavla avsedd enbart för informationsanslag...

“The typical e-government experience is like walking into a barren room with a small glass window, a singular experience to the exclusion of other community members. There is no human face, just a one-way process of paying your taxes, registering for services, browsing the information that the government chooses to share, or leaving a private complaint that is never publicly aired. You have no ability to speak with a person next to you much less address your fellow citizen browsers as a group. As I’ve said for years, it is ironic that the best government web-sites are those that collect your taxes, while those that give you a say on how your taxes are spent are the worst or simply do not exist.”

Att skapa trivsamma – och inte rent förödmjukande – väntrum till offentlig service har varit en viktig uppgift under 1900-talet. Det verkar som om myndigheterna anser det mindre viktigt att miljön runt e-tjänster är trivsam. Det ska gå snabbt och vara rationellt, som högmodernismens antihumanistiska mottagningslokaler. Inte sjutton ska man som besökare/medborgare hitta på något mer där än att genomföra det man kom för och sedan ge sig av fort som fan. Och det är högst olämpligt att användare kommer i samspråk med andra som utnyttjar samma tjänst.

Annars kunde man ju välja att betrakta just potentialen för användare att möta andra som gör ett motsvarande ärende som en möjlighet - användare hjälper varandra och hjälper samtidigt myndigheterna att utveckla tjänsterna. Kunde rentav bidra till att öka passformen mellan tjänsten och behovet, kan man tänka?

Citaten kommer från Steven L. Clifts essä Sidewalks for Democracy Online som ingår i boken Rebooting America - 44 essäer om hur statsförvaltning och myndigheter kan omorganiseras och omorienteras för Internetåldern. Vi lär återkomma till den. Läs!

Kodmakt

Anders Rydell hade en läsvärd popularisering i Arena #8/08 av vilken betydelse koden har för vad som är möjligt att göra och inte göra i ett virtuellt rum. Ytterst grundar sig all kod på underliggande värderingar som kan vara mer eller mindre öppet redovisade och mer eller mindre otillgängliga för påverkan från brukarna:

"Code is law slog Harvadprofessorn i juridik Lawrence Lessig fast i sin uppmärksammade bok Code and Other Laws of Cyberspace från 2000. I boken gör Lessig en symbolisk jämförelse mellan West Coast Code (programmering i Silicon Valley) och East Coast Code (lagstiftning i Washington) och menar att det i grund och botten är samma sak. Det Lessig säger är att även datakod är lag. Den som har makten att skriva koden, har makten att forma världen [...] I Synnerlighet i spel är koden ett instrument för social kontroll. Spel är byggda av kod och därför är de alltid politiska, medvetet eller omedvetet. I koden finns alltid stiftarens värderingar.

- Hur utvecklar man en virtuell värld? Jo, man är tvungen att bestämma vilka regler denna värld ska innehålla. Men inte bara "fysiska" lagar, utan även hur människor ska kunna interagera med varandra och med världen. Ska det vara möjligt att stjäla? Ska det finnas religion? Hur ska kroppar se ut? Ska det finnas olika raser? Ska det finnas brott? Inget är givet, allt är konstruerat, säger Peter Zackariasson som är doktor på Gothenburg Research Institute och under flera år studerat mmorpg:s och virtuella världar."

Även om artikeln fokuserarpå MMPORG:s - med en del roliga nedslag i demokratistrider inom WoW, SL och andra i sverige mindre kända onlinevärldar, så gäller i grunden en likartad situation för alla system som upprättar ett interkationsgränssnitt: den som skriver koden upprättar en tvingade lagstiftning. Kod är makt. Så hur arbetar det offentliga Sverige för att öka medborgarinflytandet över kodbasen? Och hur förhåller vi oss som samhälle till att en allt större del av vårt sociala liv och offentliga samtal flyttar in i rum - t ex Facebook - där yttrandefriheten ytterst är villkorad av den som äger koden och förvaltar systemet. Riskanalysen kring den utvecklingen är dessvärre obefintlig.

Goverati - den amerikanska demokratins vitalisering

Vid vissa ögonblick i historien sammanfaller lyckliga omständigheter på ett sådant vis att märkliga och fantastiska saker kan ske. Just som det amerikanska folket valt en president med karisma och drivkraft nog att bryta det samband mellan pengar och politiskt inflytande som perverat den amerikanska demokratin i så många år, har den tekniska utvecklingen skapat just de verktyg som kan möjliggöra att politiken och den offentliga förvaltningen återförs till folket.

Jag trodde nog aldrig jag skulle få anledning att skriva något liknande – men vi kommer många gånger framöver få skäl att titta på hur de gör i USA för att finna förebilder som visar hur den urholkade demokratin kan vitaliseras och återuppbyggas.

Mark Drapeau skriver här om framväxten av en grupp inflytelserika politiska tjänstemän, lobbyister, journalister och offentliganställda som förenas av en gemensam vilja och förmåga att realisera den transparenta, kollaborativa och deltagande statsförvaltning Obamaadministrationen skissade i sitt första memorandum. Han kallar dem för Goverati:

“What is the goverati? It is made up of people with first-hand knowledge of how the government operates, who understand how to use social software to accomplish a variety of government missions, and who want to use that knowledge for the benefit of all.”

Det är personer som Joe Trippi, Craig Newmark och Tim O'Reilly, med vittförgrenade nätverk och en aktiv roll i framväxten av dagens Internet, men också många fler än dem, det är en massrörelse av engagerade på alla nivåer.

Nu är förvisso, som Mark Drapeau konstaterar, statsförvaltning en maskin som kan vara synnerligen komplicerad att bygga om. Där finns inbyggda intressesfärer och så-här-gör-man-bara-traditioner (som överallt!), men på sin sida har Goverati - vid sidan av den nye presidentens uttalade stöd - en ny sorts vapen: de sociala medierna.

“To change government, you must be persistent, have a hook, and know when and how to leverage connections and power to "muscle" change. And there are usually competing factions, outside interests, political seasons, etc.; it's a very delicate business. But interestingly, just as the goverati is fighting for a more transparent, participatory, and collaborative government, it is also leveraging the social tools it loves so much to become a body more powerful than the sum of its parts.” [min kursivering]

Mark Drapeau nämner som ett exempel GovLoop, ett socialt nätverket för offentliganställda som byggdes på Nings nätverksplattform på fritiden av Steve Ressler. Nätverket har på några månader fått över 5000 medlemmar (jag är en av dom) och rymmer en blomstrade diskussion om Gov2.0. Via bloggar, diskussionsforum och grupper på GovLoop samlar sig Goveratis stormtrupper.

Kanske är förhoppningarna överdrivna. Men det finns en ny stämning i luften och det är nya verktyg som används. Och kanske bevittnar vi rentav inte bara framväxten av en gemensam agenda bland engagerade företrädare för öppenhet utan också en revitalisering av amerikansk statsförvaltning. Rätade ryggar bland tjänstemän och offentliganställda som tillbringat decennier instängda i klaustrofobiska budgetramar och under ett förvirrat ledarskap.

Vi behöver en motsvarande vitalisering i Sverige. Offentliga sektorn är åldrad, har generellt sett lågt självförtroende och det finns alltför många chefer och politiker som tror att det gäller att antingen emulera den privata sektorn eller outsourca så mycket som möjligt av verksamheten. Det råder en stor förvirring om vårt uppdrag, våra uppdragsgivare, och om den lagstiftning som reglerar vår verksamhet. Vi behöver återuppväcka offentlighetsprincipen från pappersarkivens pseudotransparens, erövra webbplatserna och ställa dem i kommunmedlemmarnas tjänst, odla samma ideal av transparens, deltagande och samarbete som man åter talar om i USA.

Btw: Vem blir först med att socialt nätverk mostvarande GovLoop för svenska offentligaanställda?

En öppnare tid

Världen håller andan. Kommer han visa sig vara på riktigt, bär löftet om förändring och en ljusare tid hela vägen in i mål? Vågar någon tro på det? Krönikören och översättaren Thomas Engström beskrev väl känslorna av tvivel i en fint formulerad artikel i veckans Fokus:

"För många gånger för sitt eget bästa har mänskligheten sett hur de allra främsta ryckts bort i förtid. För många bilder har haft för lätt att fastna på näthinnan. Om människor i alla länder har en vidskepelse gemensam är det denna: det som verkar för bra för att vara sant är förmodligen också för bra för att vara sant - eller så tar det slut för snabbt."

Ingen kan naturligtvis känna till Obamas egentliga agenda och målsättningar, eller de omständigheter som kommer forma hans faktiska spelrum, men hans exekutiva och taktiska förmågor kan inte betvivlas. Den nya administrationen rivstartade med ett antal order och memorandum för att i symbolisk och praktisk mening markera uppbrottet från de senaste åtta årens legala, moraliska och politiska haveri.

Den första ordern var en stängning av fånglägret på Guantanamo, att verkställas inom ett år. Vid sidan av det beordrades även stängning av CIA:s mer vittförgrenade nätverk av hemliga fängelser - "black sites" - där så många som 25 000 människor tros sitta tillfångatagna utan möjlighet att få sin skuld prövad i en öppen juridisk process.

Betydelsen kan inte överskattas. I ett penndrag vanns en massiv internationell propagandaseger för USA, den första på många år. Lika imponerande var själva scenen där detta skede: Obama – sittandes – i sin skrivbordsstol såg ut som en skolpojke, liten och tunn, omgiven av den normala uppställningen av viktiga kostymklädda män. De omväxlande sneglade över hans axlar eller stirrade stelt in i fjärran. I den sittande pojkens händer fanns makten att sätta den nya tidens dagordning, han fattade pennan och meddelade att en epok är över:

"We are not, as I said during the inauguration, going to continue with the false choice between our safety and our ideals, [...] We intend to win this fight. We are going to win it on our own terms."

The Guardian kallade ceremonin "a sign of the sweeping rejection of the legal standards set by Bush".

Det om det. Det var ett mäktigt ögonblick. Men det är ett annat av Obamas tidiga memorandum, undertecknat redan dagen efter tillträdet, som är av särskilt intresse för denna bloggs tema: "Memorandum of Transparency and Open Government". Redan innan tillträdet var det uppenbart att saker skulle komma att förändras på det här området. Obama skriver:

"My Administration is committed to creating an unprecedented level of openness in Government. We will work together to ensure the public trust and establish a system of transparency, public participation, and collaboration."

Också detta är ett lovande omtag och nytänk. De tre ledorden är transparens, deltagande och samarbete i offentlig förvaltning och det hänvisas uttryckligen till Internet som ett nödvändigt verktyg för att uppnå detta. Ett längre citat ur memorandumet:

Government should be transparent. Transparency promotes accountability and provides information for citizens about what their Government is doing. Information maintained by the Federal Government is a national asset. My Administration will take appropriate action, consistent with law and policy, to disclose information rapidly in forms that the public can readily find and use. Executive departments and agencies should harness new technologies to put information about their operations and decisions online and readily available to the public. Executive departments and agencies should also solicit public feedback to identify information of greatest use to the public.

Government should be participatory. Public engagement enhances the Government's effectiveness and improves the quality of its decisions. Knowledge is widely dispersed in society, and public officials benefit from having access to that dispersed knowledge. Executive departments and agencies should offer Americans increased opportunities to participate in policymaking and to provide their Government with the benefits of their collective expertise and information. Executive departments and agencies should also solicit public input on how we can increase and improve opportunities for public participation in Government.

Government should be collaborative. Collaboration actively engages Americans in the work of their Government. Executive departments and agencies should use innovative tools, methods, and systems to cooperate among themselves, across all levels of Government, and with nonprofit organizations, businesses, and individuals in the private sector. Executive departments and agencies should solicit public feedback to assess and improve their level of collaboration and to identify new opportunities for cooperation."

Det är som ljuv musik och det tycks allt tydligare att grundtonen i den nya tidsåldern stavas en ny öppenhet. Idémässigt och i reell mening. Nu tycks även politik och policies i USA komma ikapp vad som redan varit på gång i tidens kulisser ett tag. Det blir spännande framöver.

Introduktion till sociala medier

Har hållit en introducerande föreläsning om social medier för informatörer och andra runt om i Göteborgs stad under den senaste månaden. Den finns i lite olika varianter, lade upp ett slags grundutförande här:

Sociala medier

View more presentations from lindgrenberg. (tags: demokrati management)

Innehåller inget revolutionerande nytt, men försöker belysa på vilket sätt och varför framväxten av sociala medier faktiskt representerar ett historiskt skifte och att det skiftet i praktiken har infallit bara under de senaste tre åren. Viktigt att förstå för oss som jobbar med informationsarbete i kommun är också hur distribution av ett budskap i sociala medier skiljer sig från massmedier (bärvågens styrka är = innehållet).

Sist men inte minst ville jag beskriva den känsla jag själv har: att det finns hopp för demokratin, att det blir bättre, att tekniken är en fantastisk möjlighet.

Manuset ligger med som textrutor i bilderna så förhoppningsvis skall det framgå vad jag vill ha sagt. Se även tidigare föredrag om Sociala Verktyg, på liknande tema.

Byggsats till en medieteori 2.0

Det slår mig plötsligt att det finns direkta likheter mellan internets webb2.0-teknologier och Hans Magnus Enzensbergers "Byggsats till en medieteori" från 1970 på samtliga punkter. Eller läser jag in för mycket baserat på för stora förhoppningar? Klart är i alla fall att förutsättningarna för en represiv användning av medierna har försämras från år till år i takt med att distributions- och produktionsmonopolen faller. Frågan är hur långt det räcker.

Repressiv (förtryckande) användning av medierna:
1. Centralstyrt program
2. En sändare, många mottagare
3. Immobilisering av isolerade individer
4. Passiv konsumentattityd
5. Avpolitisering
6. Produktion av specialister
7. Kontroll genom ägare eller byråkrater

Frigörande (progressiv) användning av medierna:
1. Decentraliserade program
2. Varje mottagare en potentiell sändare
3. Mobilisering av massorna
4. Interaktion mellan deltagarna - feed-back
5. Politisk inlärningsprocess
6. Kollektiv produktion
7. Samhällelig kontroll genom självorganisation

Listan via Community Media.

Det är fascinerande att från en horisont 2008 läsa mediekritik formulerad för bara åtta år sedan. Så mörkt allt tedde sig då, så mycket ljusare det ter sig idag. Robert Putnam var djupt pessimistisk i Bowling Alone vid sekelskiftet, Internet var fortfarande (trots .com-bubblan) bara en vag förhoppning i marginalen. Pierre Bordieu angrepp furiöst televisionen - ett redskap för fördumning. Det var sant, viktigt, men som en teknologiskt buren underström hade redan förändringen börjat och idag är det uppenbart att det är ett skifte på gång. Alla mätningar pekar på det: Idag sjunker TV-tittandet bland ungdomar till förmån för amatörproducerat material på YouTube, onlinespel och sociala nätverk. Deltagandet ökar. Man sitter inte ensam längre. Vi lägger mer tid på internet än på TV. Massmediernas guldålder (200 år) är förbi och i dess plats växer ett landskap av sociala medier fram - information producerad lokalt och distribuerad från person till person.