Offentliga sektorn måste släppa sargen och bli interaktiv

Mindparks 100 posters-projekt om 00-talets medielandskap har potential att bli en modern klassiker, idag öppnar SvD:s redaktionschef Martin Jönsson med en intressant postning om tidningsbranschens ignorans inför sina läsare. Papperstidningarnas kris, som just nu slaktar amerikanska 100-åringar på löpande band, är i huvudsak självförvållad, enligt Martin Jönsson:

"Om jag ska komprimera krisens orsaker till en enda faktor, som präglat hela decenniet, är det denna: oviljan och oförmågan att lyssna på och interagera med sin publik."

Där delges även några hårresande citat från mediechefer som in i det längsta framhärdat i att betrakta interaktivtet som något katten släpat in. Så sent som 2007 sade Tidningsutgivarnas vd Anna Serner (som dock i en kommentar till bloggposten öppet tar tillbaka uttalandet) i en intervju med Internetworld:

”Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över. Jag vet att många med mig är extremt trötta på läsarkommentarerna. Det är ett exempel på när folk gör livet lätt för sig bara för att möjligheterna finns. Men egentligen skadar man varumärket”

Idag har Aftonbladet.se 200 000 läsarkommentarer i månaden på sina artiklar. Tyder inte det på något?

Givetvis påverkas även andra sektorer på liknande vis av teknikutvecklingen och våra förändrade medievanor.

Stat, kommuner och landsting är inte mindre beroende än vad papperstidningarna är av att upprätthålla ett interaktivt utbyte med sina användare. Men också här har det in i det längsta – och än idag – härskat en ignorans parat med förlamning inför vad ett ökat deltagande innebär.

Mycket tyder på att den offentliga sektorn på det här viset bäddar för en kris liknande tidningsbranschens. För också offentliga sektorn måste ständigt förtjäna människors förtroende – och också den offentliga sektorn kan utmanas av andra utförare som opererar mer tillgängligt, på ett sådant sätt att alltfler börjar ifrågasätter dess existensberättigande. Det är i själva verket precis vad som sker idag.

Vill kommunerna att deras hemsidor ska ha någon relevans måste de våga släppa fram deltagande och röster från medborgarna. Vi måste få möjlighet att få syn på varandra i det kommunala väntrummet och utbyta erfarenheter, ocensurerat läsa och kommentera andras kritik av brister i förvaltningars arbete, publicerade direkt på kommunens webbplats, länka och få våra länkar pingbackade, och så vidare.

I brist på att kommunerna släpper fram interaktivitet så kommer istället andra att bygga upp sådana tjänster, kanske baserat på screenscrapead data direkt från kommunernass hemsidor (vi tjatar ju även på den här bloggen om att kommunerna ska publicera sitt verksamhetsdata tillgängligt för tredje part för att göra det lättare att bygga just sådana tjänster).

Om kommunen har noll egen interaktivitet medan andra, baserat på samma information, erbjuder alla tidens dubbelriktade möjligheter, då är det dit vi som medborgare börjar söka oss istället.

Det offentliga missar då möjligheten att påverka hur informationen förmedlas och hur diskussionenom dess verksamhet förs, dvs man missar det omgivande som skapar mening och sammanhang åt diskussionen . Man överlåter helt åt andra aktörer att konstruera och presentera det offentligas ”varumärke”. Det är sällan en god strategi. Men det är ändå bättre än ingenting, dvs att det inte förs någon offentligt tillgänglig diskussion alls om den gemensamma sektorns dagliga verksamhet.

Vad innebär det då rent konkret att omfamna interaktiviteten? Det kan innebära många olika ting, kommentarsmöjligheter och en transparent dubbelriktad kommunikation är något slags bas som bör finnas på kommunens hemsida.

Men offentliga sektorn måste också tänka bortom sina hemsidor. Hur kan ”vi” öka ”vår” närvaro i andra kanaler, hur kan vi göra oss tillgängliga för den diskussion som förs i sociala medier? Då jag jobbade med utvecklingen av Göteborgs karttjänster var interaktiviteten central i våra resonemang kring deras utformning. Vi utgick från ”YouTubemodellen” – våra kartor ska inte gömmas på vår egen hemsida utan kunna bäddas in på andra webbplatser där folk rör sig och därigenom brukas direkt i den diskussion som förs där. Det kan vara en politisk diskussion, någon som bloggar om händelser i sin stadsdel, lediga tomter, tips om badplatser med mera. Relevansen är ytterst avhängig vilket innehåll förvaltningarna tillgängligör via kartan.

Poängen är att det också ger kommunen en exponering mot våra tjänster och vår verksamhet varje gång någon visar en sida som bäddat in stadens karta. På samma vis som SvD får en exponering på varje blogg som vill få en twinglylänk till en artikel.

Schematiskt ”smetades kartan ut” såhär:


Och såhär kunde det se ut då stadens karttjänster bäddas in i en artikel om ett stadsbyggnadsprojekt på en intresseförenings hemsida (bilden är ett montage):


Det finns tusentals sätt att utveckla interaktiviteten och därmed öka sin relevans. Men då måste det offentliga släppa sargen, komma in i matchen. Annars väntar samma öde som för tidningsbranschen. Irrelevansdöden.

Andra om sociala medier, massmedia, offentliga sektorn, mindpark