Incitament
Vaccination är det mest effektiva sättet att stoppa en influensa innan den blir riktigt allvarlig. Att vaccinera även då det är ”i onödan” är alltid rejält mycket mer samhällsekonomiskt lönsamt än att låta en allvarlig influensa slå rot. Trots det har vaccinationen mot den nya influensan försenats och dragits med problem.
Förra gången en global pandemi hotade uppstod samma situation och då restes en diskussion om behovet av en statlig vaccinationsfabrik som snabbare kan vara på fötter. Den stående driftskostnaden beräknades till ungefär 40 miljoner kronor årligen, en droppe i havet. Igår påminde Ekonomistas om ett paper som i den vevan presenterades av Rikard Forslid och Mathias Herzing. Deras analys visade ytterligare på behovet av en samhällelig lösning för vaccinproduktion.
I en situation där en ensam privat vaccintillverkare kontrollerar produktionen – såsom nu är fallet – är incitamentet för denna producent att tillverka vaccin för lite och för sent:
Så har myndigheterna dock inte riktigt velat se det. Idén om en statlig vaccinationsfabrik har både socialdemokrater och alliansen värjt sig mot. Efter fågelinfluensan fick Lars Rekke i uppdrag av Morgan Johansson att utreda förtsättningarna för framförallt olika former av offentlig-privata lösningar.
Den ganska tunna rapporten baserades i huvudsak på överläggningar med de stora medicinföretagen, varav det huvudsakliga underlaget är sekretesstämplat. Lars Dekke kunde dock konstatera att:
Nordiska rådet har utrett frågan om en nordisk vaccinationsfabrik. Den nya regeringen beslutade dock direkt efter maktskiftet 2006 att lägga alla sådana planer på is.
Förra gången en global pandemi hotade uppstod samma situation och då restes en diskussion om behovet av en statlig vaccinationsfabrik som snabbare kan vara på fötter. Den stående driftskostnaden beräknades till ungefär 40 miljoner kronor årligen, en droppe i havet. Igår påminde Ekonomistas om ett paper som i den vevan presenterades av Rikard Forslid och Mathias Herzing. Deras analys visade ytterligare på behovet av en samhällelig lösning för vaccinproduktion.
I en situation där en ensam privat vaccintillverkare kontrollerar produktionen – såsom nu är fallet – är incitamentet för denna producent att tillverka vaccin för lite och för sent:
“The monopolist thus bases its investment decision on the expected profits from the optimal price path given the infection dynamics. It is shown that the monopolist will always choose to invest in a lower production capacity than the social planner.”Beredskapa att tillverka influensavaccin kan betraktas som en form av samhällelig 112-beredskap, på samma sätt som ambulans- och akutsjukvård, en del av civilförsvaret helt enkelt.
Så har myndigheterna dock inte riktigt velat se det. Idén om en statlig vaccinationsfabrik har både socialdemokrater och alliansen värjt sig mot. Efter fågelinfluensan fick Lars Rekke i uppdrag av Morgan Johansson att utreda förtsättningarna för framförallt olika former av offentlig-privata lösningar.
Den ganska tunna rapporten baserades i huvudsak på överläggningar med de stora medicinföretagen, varav det huvudsakliga underlaget är sekretesstämplat. Lars Dekke kunde dock konstatera att:
”Efterfrågan liksom priserna på världsmarknaden för influensavaccin är i ökande. Många bedömare anser att efterfrågan kommer att öka mycket kraftigt under de närmast kommande åren.”Det är svårt att tolka detta som annat än att det vore ett utslag av förnuftig framförhållning att i en eller annan form garantera att vaccin för befolkningen kan framställas snabbt i händelse av utbrott.
Nordiska rådet har utrett frågan om en nordisk vaccinationsfabrik. Den nya regeringen beslutade dock direkt efter maktskiftet 2006 att lägga alla sådana planer på is.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida