Det finns en slags kod att knäcka

Som så många andra sektorer som förändras så medför den uppkopplade erans framväxt att inlärningsvillkoren för de som är unga idag håller på att genomgå en revolution - och därmed förändras också skolans utmaningar. Som vi berörde igår kan dagens ungdomar mycket väl vara den mest skrivkunniga generationen någonsin - men de skriver på ett nytt sätt som lärargenerationen har svårt att uppfatta som och erkänna som skrivförmåga.

Nåväl, Tomas Kroksmark som är professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning och utveckling vid HLK i Jönköping skrev igår ett inlägg med rubriken Virtuell Skola som lyfter en annan aspekt av samma sak, nämligen att nätgenerationen genom datorspel har blivit mästare på att genomskåda och dekonstruera system:

"I studier som jag gör (och andra i min forskargrupp i Jönköping) visar det sig till exempel att det utecklas en viktig kvalitet i lärandet hos ungdomar som spelar datorspel, som vi aldrig(?) tänker på i den analoga skolan. De som spelar spelen vet att det är en människa av kött och blod – en speldesigner – som skapat spelet. Det innebär att det finns en slags kod att knäcka. Gör man det blir spelet lättare att förstå och hantera. När det gäller den första läsinlärningen talar vi i skolan om läskoden. För övrigt hörs den terminologin sällan. Finns det en matematisk kod, som går att knäcka för eleverna, som skulle kunna göra matematiken enklare för dem? Finns det koder i engelska, i religionskunskap, i historieämnet etc? Alla ämnen är väl skapade av någon eller möjligen några – de är mänskliga på det sätt och innehåller av allt att döma en slags kod (ordet är inte bra, men så länge)." [Min fetstil]

Att samhället är byggt av någon och därför också kan förändras och läsas som en produkt av tidigare generationers val, det är den mest omvälvande erfarenheten man kan göra i samhällskunskapen. Det är ingen självklarhet, det är någonting man måste lära sig och komma till insikt om, om datorspelsgenerationen är bättre rustad att göra det (liksom flitigt nätsurfande ungdomar tenderar att vara bättre rustade att skilja bluffsidor från seriösa sidor och göra en sekundsnabb värdering av en källas trovärdighet) - då har vi tagit ett stort steg framåt.

Tomas kommenterar också den vanliga missuppfattningen att lärande över nätet skulle vara en mer ensam sysselsättning än i klassrummet:

"Ordet distanslärande använde Dagens Nyheter i veckan som gick, och hävdar att det är något som kan liknas vid digitala Hermodsbrev. Kul analogi men helt felaktig. Det virtuella lärandet – som i en mening sker på fysisk distans – innebär aktivt deltagande i en virtuell livsvärld som delas av mängder av människor. Platsen där man sitter, där man har sin dator och sin kaffekopp, är skilda åt men rummet där digital dialog, kommunikation och lärande sker, är i högsta grad detsamma för alla som är där. Det är det som är det fantasiska med vad vi kanske skulle kalla en virtuell skola."