Incitament

Vaccination är det mest effektiva sättet att stoppa en influensa innan den blir riktigt allvarlig. Att vaccinera även då det är ”i onödan” är alltid rejält mycket mer samhällsekonomiskt lönsamt än att låta en allvarlig influensa slå rot. Trots det har vaccinationen mot den nya influensan försenats och dragits med problem.

Förra gången en global pandemi hotade uppstod samma situation och då restes en diskussion om behovet av en statlig vaccinationsfabrik som snabbare kan vara på fötter. Den stående driftskostnaden beräknades till ungefär 40 miljoner kronor årligen, en droppe i havet. Igår påminde Ekonomistas om ett paper som i den vevan presenterades av Rikard Forslid och Mathias Herzing. Deras analys visade ytterligare på behovet av en samhällelig lösning för vaccinproduktion.

I en situation där en ensam privat vaccintillverkare kontrollerar produktionen – såsom nu är fallet – är incitamentet för denna producent att tillverka vaccin för lite och för sent:

“The monopolist thus bases its investment decision on the expected profits from the optimal price path given the infection dynamics. It is shown that the monopolist will always choose to invest in a lower production capacity than the social planner.”

Beredskapa att tillverka influensavaccin kan betraktas som en form av samhällelig 112-beredskap, på samma sätt som ambulans- och akutsjukvård, en del av civilförsvaret helt enkelt.

Så har myndigheterna dock inte riktigt velat se det. Idén om en statlig vaccinationsfabrik har både socialdemokrater och alliansen värjt sig mot. Efter fågelinfluensan fick Lars Rekke i uppdrag av Morgan Johansson att utreda förtsättningarna för framförallt olika former av offentlig-privata lösningar.

Den ganska tunna rapporten baserades i huvudsak på överläggningar med de stora medicinföretagen, varav det huvudsakliga underlaget är sekretesstämplat. Lars Dekke kunde dock konstatera att:

”Efterfrågan liksom priserna på världsmarknaden för influensavaccin är i ökande. Många bedömare anser att efterfrågan kommer att öka mycket kraftigt under de närmast kommande åren.”

Det är svårt att tolka detta som annat än att det vore ett utslag av förnuftig framförhållning att i en eller annan form garantera att vaccin för befolkningen kan framställas snabbt i händelse av utbrott.

Nordiska rådet har utrett frågan om en nordisk vaccinationsfabrik. Den nya regeringen beslutade dock direkt efter maktskiftet 2006 att lägga alla sådana planer på is.

Rädda reportrarna

Clay Shirky gör en intressant genomgång av hur mycket av innehållet i en lokaltidning som är lokalt producerade nyheter som förutsätter lokala reportrar och hur mycket av innehållet som är inköpt från nyhetsbyråer, kolumnister etc. Visar sig att det lokala nyhetsmaterialet utgör mindre än 1/6 av innehållet. Slutsatsen blir att det som gäller nu är att rädda lokalreportrarna ur den sönderfallande tidningsbranschen:

"There are dozen or so reporters and editors in Columbia, Missouri, whose daily and public work is critical to the orderly functioning of that town, and those people are trapped inside a burning business model. With that framing of the problem, the question is how to get them out safely."

Synliggöra de osynliga

OpenStreetMap Mumbai Workshop

View more presentations from mikel_maron.

Finns man på kartan, då finns man, finns man inte på några kartor sitter man betydligt lösare. GIS-volontärer som ordnar Mapping Parties i informella och icke kartlagda områden (slumområden) och fyller på i wikikartan OpenStreetMap gör ett viktigt och beundransvärt hästjobb för att skapa förutsättningar för slummens invånare att bevaka sina rättigheter. I bildspelet ovan beskriver Mikel Maron hur det går till när OSM kartlägger i Mumbai och i videon nedan visas en kartläggning i Hout Bay:

Offentliga sektorn måste släppa sargen och bli interaktiv

Mindparks 100 posters-projekt om 00-talets medielandskap har potential att bli en modern klassiker, idag öppnar SvD:s redaktionschef Martin Jönsson med en intressant postning om tidningsbranschens ignorans inför sina läsare. Papperstidningarnas kris, som just nu slaktar amerikanska 100-åringar på löpande band, är i huvudsak självförvållad, enligt Martin Jönsson:

"Om jag ska komprimera krisens orsaker till en enda faktor, som präglat hela decenniet, är det denna: oviljan och oförmågan att lyssna på och interagera med sin publik."

Där delges även några hårresande citat från mediechefer som in i det längsta framhärdat i att betrakta interaktivtet som något katten släpat in. Så sent som 2007 sade Tidningsutgivarnas vd Anna Serner (som dock i en kommentar till bloggposten öppet tar tillbaka uttalandet) i en intervju med Internetworld:

”Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över. Jag vet att många med mig är extremt trötta på läsarkommentarerna. Det är ett exempel på när folk gör livet lätt för sig bara för att möjligheterna finns. Men egentligen skadar man varumärket”

Idag har Aftonbladet.se 200 000 läsarkommentarer i månaden på sina artiklar. Tyder inte det på något?

Givetvis påverkas även andra sektorer på liknande vis av teknikutvecklingen och våra förändrade medievanor.

Stat, kommuner och landsting är inte mindre beroende än vad papperstidningarna är av att upprätthålla ett interaktivt utbyte med sina användare. Men också här har det in i det längsta – och än idag – härskat en ignorans parat med förlamning inför vad ett ökat deltagande innebär.

Mycket tyder på att den offentliga sektorn på det här viset bäddar för en kris liknande tidningsbranschens. För också offentliga sektorn måste ständigt förtjäna människors förtroende – och också den offentliga sektorn kan utmanas av andra utförare som opererar mer tillgängligt, på ett sådant sätt att alltfler börjar ifrågasätter dess existensberättigande. Det är i själva verket precis vad som sker idag.

Vill kommunerna att deras hemsidor ska ha någon relevans måste de våga släppa fram deltagande och röster från medborgarna. Vi måste få möjlighet att få syn på varandra i det kommunala väntrummet och utbyta erfarenheter, ocensurerat läsa och kommentera andras kritik av brister i förvaltningars arbete, publicerade direkt på kommunens webbplats, länka och få våra länkar pingbackade, och så vidare.

I brist på att kommunerna släpper fram interaktivitet så kommer istället andra att bygga upp sådana tjänster, kanske baserat på screenscrapead data direkt från kommunernass hemsidor (vi tjatar ju även på den här bloggen om att kommunerna ska publicera sitt verksamhetsdata tillgängligt för tredje part för att göra det lättare att bygga just sådana tjänster).

Om kommunen har noll egen interaktivitet medan andra, baserat på samma information, erbjuder alla tidens dubbelriktade möjligheter, då är det dit vi som medborgare börjar söka oss istället.

Det offentliga missar då möjligheten att påverka hur informationen förmedlas och hur diskussionenom dess verksamhet förs, dvs man missar det omgivande som skapar mening och sammanhang åt diskussionen . Man överlåter helt åt andra aktörer att konstruera och presentera det offentligas ”varumärke”. Det är sällan en god strategi. Men det är ändå bättre än ingenting, dvs att det inte förs någon offentligt tillgänglig diskussion alls om den gemensamma sektorns dagliga verksamhet.

Vad innebär det då rent konkret att omfamna interaktiviteten? Det kan innebära många olika ting, kommentarsmöjligheter och en transparent dubbelriktad kommunikation är något slags bas som bör finnas på kommunens hemsida.

Men offentliga sektorn måste också tänka bortom sina hemsidor. Hur kan ”vi” öka ”vår” närvaro i andra kanaler, hur kan vi göra oss tillgängliga för den diskussion som förs i sociala medier? Då jag jobbade med utvecklingen av Göteborgs karttjänster var interaktiviteten central i våra resonemang kring deras utformning. Vi utgick från ”YouTubemodellen” – våra kartor ska inte gömmas på vår egen hemsida utan kunna bäddas in på andra webbplatser där folk rör sig och därigenom brukas direkt i den diskussion som förs där. Det kan vara en politisk diskussion, någon som bloggar om händelser i sin stadsdel, lediga tomter, tips om badplatser med mera. Relevansen är ytterst avhängig vilket innehåll förvaltningarna tillgängligör via kartan.

Poängen är att det också ger kommunen en exponering mot våra tjänster och vår verksamhet varje gång någon visar en sida som bäddat in stadens karta. På samma vis som SvD får en exponering på varje blogg som vill få en twinglylänk till en artikel.

Schematiskt ”smetades kartan ut” såhär:


Och såhär kunde det se ut då stadens karttjänster bäddas in i en artikel om ett stadsbyggnadsprojekt på en intresseförenings hemsida (bilden är ett montage):


Det finns tusentals sätt att utveckla interaktiviteten och därmed öka sin relevans. Men då måste det offentliga släppa sargen, komma in i matchen. Annars väntar samma öde som för tidningsbranschen. Irrelevansdöden.

Andra om sociala medier, massmedia, offentliga sektorn, mindpark

Det finns en slags kod att knäcka

Som så många andra sektorer som förändras så medför den uppkopplade erans framväxt att inlärningsvillkoren för de som är unga idag håller på att genomgå en revolution - och därmed förändras också skolans utmaningar. Som vi berörde igår kan dagens ungdomar mycket väl vara den mest skrivkunniga generationen någonsin - men de skriver på ett nytt sätt som lärargenerationen har svårt att uppfatta som och erkänna som skrivförmåga.

Nåväl, Tomas Kroksmark som är professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning och utveckling vid HLK i Jönköping skrev igår ett inlägg med rubriken Virtuell Skola som lyfter en annan aspekt av samma sak, nämligen att nätgenerationen genom datorspel har blivit mästare på att genomskåda och dekonstruera system:

"I studier som jag gör (och andra i min forskargrupp i Jönköping) visar det sig till exempel att det utecklas en viktig kvalitet i lärandet hos ungdomar som spelar datorspel, som vi aldrig(?) tänker på i den analoga skolan. De som spelar spelen vet att det är en människa av kött och blod – en speldesigner – som skapat spelet. Det innebär att det finns en slags kod att knäcka. Gör man det blir spelet lättare att förstå och hantera. När det gäller den första läsinlärningen talar vi i skolan om läskoden. För övrigt hörs den terminologin sällan. Finns det en matematisk kod, som går att knäcka för eleverna, som skulle kunna göra matematiken enklare för dem? Finns det koder i engelska, i religionskunskap, i historieämnet etc? Alla ämnen är väl skapade av någon eller möjligen några – de är mänskliga på det sätt och innehåller av allt att döma en slags kod (ordet är inte bra, men så länge)." [Min fetstil]

Att samhället är byggt av någon och därför också kan förändras och läsas som en produkt av tidigare generationers val, det är den mest omvälvande erfarenheten man kan göra i samhällskunskapen. Det är ingen självklarhet, det är någonting man måste lära sig och komma till insikt om, om datorspelsgenerationen är bättre rustad att göra det (liksom flitigt nätsurfande ungdomar tenderar att vara bättre rustade att skilja bluffsidor från seriösa sidor och göra en sekundsnabb värdering av en källas trovärdighet) - då har vi tagit ett stort steg framåt.

Tomas kommenterar också den vanliga missuppfattningen att lärande över nätet skulle vara en mer ensam sysselsättning än i klassrummet:

"Ordet distanslärande använde Dagens Nyheter i veckan som gick, och hävdar att det är något som kan liknas vid digitala Hermodsbrev. Kul analogi men helt felaktig. Det virtuella lärandet – som i en mening sker på fysisk distans – innebär aktivt deltagande i en virtuell livsvärld som delas av mängder av människor. Platsen där man sitter, där man har sin dator och sin kaffekopp, är skilda åt men rummet där digital dialog, kommunikation och lärande sker, är i högsta grad detsamma för alla som är där. Det är det som är det fantasiska med vad vi kanske skulle kalla en virtuell skola."

Gov2.0 up north och down under

Lite uppdateringar om öppenhetsansträngningar och gov2.0.

1. I november samlas EU:s ministerråd i Malmö för att anta en deklaration om e-governmentstrategier för de kommande tre åren i EU. Som ett resultat av Public Services Workshop tidigare i år har ett projekt dragits igång för att parallellt med detta och som input i den processen ta fram en Open Declaration on Public Services 2.0.

Det aktuella förslaget behandlas just nu här. Det är fritt att delta. Det finns även en wiki.

2. Jag blev tipsad i en kommentar till ett tidigare inlägg om Peter Krantz initiativ opengov.se som är en samlingsportal just för frågor om öppna offentliga datakällor. Riktigt schysst är avdelningen som siktar på att lista aktuella remisser. Peter skriver:

"Genom ökad insyn och öppenhet i myndigheternas remissförfaranden skulle staten kunna bli en ännu bättre beslutsfattare. Den digitala tekniken möjliggjör för flera att lämna synpunkter och sammanställa dessa på ett konsekvent sätt."

Målsättningen är att på lite sikt "tillhandahålla funktionalitet för att lämna synpunkter på en remiss och dess olika delar. Besökare bör kunna kommentera varandras synpunkter och rösta på kommentarer." Svaren sammanställs och skickas åter till myndigheterna "vare sig de vill ha dem eller ej". I mina ögon ett av årets mest intressanta gov2.0-intiativ. I alla fall i Sverige :-)

3. Via opengov.se hittar jag även till Australiens Gov2.0 Task Force. Australien följer i Englands fotspår och tar ett direkt grepp om möjligheterna att använda web2.0 för att utveckla myndigheternas arbete med en "Taskforce":

Citipedia - deltagandeplanering á la Sim City

Social Innovation Camp är ett kul koncept som generat många goda idéer och prototyper till webbtjänster till allmänhetens fromma. Kolla in hemsidan för en uppsjö av exempel.

Särskilt gillar jag Citipedia som kombinerar wikiformatering och idén om en nätbaserad plattform för deltagandeplanering. Men till skillnad från många andra liknande verktyg är tanken inte begränsad till att skriva kommentarer i ett forum och tagga lite i en karta utan betydligt mer visuellt fokuserad:

"It’s not just about adding your comments: using SimCity-like tools you can design what the space should look like as well."

Teamet som jobbade med Citipedia slängde ihop en fin prototyp där användarna kan dra och släppa symboler för saker man vill utveckla en plats i staden med, träd, markbeläggningar etc, med en löpande uträkning av det beräknade priset för åtgärderna. Kombinera det med en wikibaserad förhandling kring åtgärderna och vi har ett riktigt spännande verktyg för deltagandeplanering.