Två bloggtips: från golvet

Två läsvärda bloggar skrivna av tjänstemän vid just nu diskuterade myndigheter är Försäkringskassan-inifrån och En arbetsförmedlares dagbok som båda bloggar om sina myndigheter ur ett medarbetarperspektiv. Nyttig och läsvärd kritik mot myndigheternas (miss)skötsel levererad direkt från arbetsgolvet. Kritik och öppen debatt är livsviktigt om en verksamhet skall utvecklas, och borgar ytterst, som jag skrev om i föregående inlägg, för ett högre förtroende för verksamheten.

Ur en arbetsförmedlares dagbok:

"Så trött på min arbetsvardag, vi blir precis som många skriver, mer och mer en kontrollfunktion.
"Katten på råttan på repet ni vet". Våra chefer kontrolleras , de kontrollerar oss arbetsförmedlare, som sedan kontrollerar de arbetssökande.
Lagar och regler inte humanism och människoarbete. Vår verksamhet, precis som de flesta myndigheter styrs mer och mer av Jurister. Inget ont om jurister de är säkert jätteduktiga på sitt område, men....... vi arbetar med människor inte papper eller maskiner"

Ur FK-inifrån:

"Ytterligare en miss med all statistik är att man bara mäter vissa delar av arbetsinnehållet. Ofta handlar det om att mäta antalet avslutade ärenden i ett pinnsystem. Men allt sidoarbete lämnar man därhän. Ett sidoarbete som tidvis upptar halva arbetstiden, men som man inte får räkna med. Snacka om att skapa frustration."

Och vidare:

"Det förlösande ordet är delaktighet. Den skulle ha funnits från början, men när den lyser med sin frånvaro blir resultaten därefter. Förtroende och tillit till kassans ledning är inget man kan beordra, även om man till och med försöker använda lönepolitiken som instrument för detta. Förtroende och tillit förtjänar man genom att skapa delaktighet, inflytande och insyn i föränd-ringsprocessen."

Båda bloggarna är anonyma och skrivs på fritiden. Anonymiteten är lätt att förstå med tanke på den stundtals mycket fräna kritik de levererar. Men vad skulle det rent juridiskt innebära om de inte var anonyma och ändå skrevs på fritiden med fokus på arbetet? Meddelarfrihetens gränsland är en gråzon idag. När kliver tjänstemannen in och ut ur sitt officiella ansvar?