Gammal skräp

Surfade runt på Bo Rothsteins blogg (uhm, förlåt: kvalitetsgranskade HEMSIDA) och trillade på en gammal artikel med lovande titel - Nedskärningar i offentliga sektorn inte nödvändiga - från 1992, författad tillsammans med Mia-Pia Boethius. Ännu mer lovande. Texten ifråga är dock varken vettig eller välargumenterad - det visar sig dock vara en liten tidsmaskin som erbjuder ett bra exempel på hur ytlig och naiv argumentationen för konkurrens i offentliga sektorn kunde vara i 90-talets början:

"Varför sparar man då så mycket pengar om man inför konkurrens? Skälen till detta är att verksamheten som arbetar i monopol lever i vad man kan kalla ett signallöst system. Gör de rätt saker händer ingenting. Gör de fel saker händer heller ingenting. Det händer helt enkelt aldrig någonting! Organisationer - vare sig de är offentliga, kooperativa eller privata - som inte får någon signal när de gör något rätt och en annan signal när de gör fel - kommer i längden att göra mera fel än rätt."

Det var i den här vevan som föreställningen om konkurrens som den enda vägens recept för produktivitetsutveckling etablerades i samhället. En politisk enfald vi betalar priset för än idag.

Men Bo Rothstein vore inte Bo Rothstein om han inte 15 år senare hade något vettigt att säga i en annan artikel om hur marknadskrafterna tenderar att pervertera systemet till sin - kortsiktiga - fördel:

"I sina söndagsförkunnelser säger sig marknadsaktörer alltid vara för fri konkurrens på lika villkor. I praktiken sysslar de som regel med att på allehanda vis undvika eller förstöra förutsättningarna för en sådan fri konkurrens. Det sker till exempel genom kartellbildning eller genom att man via politiska påtryckningar försöker skaffa sig fördelar på sina konkurrenters bekostnad. Joseph Stiglitz har berättat om hur han, under tiden som ordförande för Bill Clintons ekonomiska råd, kontinuerligt blev uppvaktad av VD:ar för de stora amerikanska företagen med nästan identiska budskap. Dels att de var starka anhängare av de fria marknadskrafterna och ville minimera statens roll i ekonomin. [...] En genomgång jag gjort visar att läroböckerna i nationalekonomi på våra universitet och högskolor är närmast kliniskt rensade från problematiken med marknaders inneboende tendens att pervertera de offentliga institutioner som behövs för att de skall fungera någotsånär effektivt."