Sociala medier på myndigheters intranät

Hur skiljer sig villkoren för att anamma sociala medier som intranätsverktyg inom offentliga sektorn från privata företag? Steve Radick anför sex punkter, som i huvudsak kan sägas vara giltiga även i en svensk kontext:

1. Risks
Accidentally exposing proprietary information is one thing - accidentally disclosing Top Secret military movements or taxpayer data is another.
2. Administration Changes
Every November, and especially every fourth November, every government agency has to prepare for the chance that tomorrow, they may have a new boss with a new vision for how things should work.
3. Intra-agency collaboration
Most government agencies do not operate in a vacuum - they have to not only collaborate amongst themselves, but must also collaborate with various partner agencies.
4. Bureaucracy
Combined with the various regulations and policies that have to be consulted and the administration issues mentioned above, there is often just not enough time available in the year to get these things done.
5. Demographics
Government employees fit into a very different demographic than those found in the private sector.
6. Available Resources
Every department is short-staffed and there’s never enough resources to accomplish everything, and as a result, innovative initiatives like social media tend to get dropped as the focus moves toward accomplishing the day-to-day work that makes up their organizational mission.

[Listan är förkortad.] Myndigheter och offentliga förvaltningar har mer multidimensionella mål och fler variabler att förhålla sig till än privata företag, det komplicerar naturligtvis införandet av nya kommunikationsmetoder då fler hänsynstaganden måste göras.

Försiktighet är i regel en god strategi i en organisation som inte får fallera. Hellre komma eftersläntrande till den senaste tekniken än att ta stora risker. Risktagande är det privata näringslivets paradgren - och de bör ta vissa risker, medan en myndighet som Försäkringskassans som lyder under förvaltningslagen, måste fungera.

Likväl borde det idag finnas möjlighet att skynda lite snabbare än vad som sker, om inte annat genom att bryta ner införandet i mindre delmängder. Allt måste inte upp på högsta strategiska nivå för att kunna börja användas ute i organisationen. Åtminstone - sätt igång diskussionen.

Introduktion till sociala verktyg

Sociala Verktyg

View SlideShare presentation or Upload your own.

I slutet av förra veckan höll jag ovanstående snabbt ihoppulade presentation för goteborg.se:s kategoriredaktörer. Målet var att sätta igång en diskussion om vilka verktyg vi kan använda för att utveckla kommunikationen inom och mellan de olika redaktionerna.

Göteborgs webbpublicering är numera helt organiserad i ”virtuella redaktioner”, med redaktionsmedlemmar som alla till vardags är stationerade och verksamma inom olika förvaltningar. Det är ny modell som infördes i våras i samband med omstruktureringen av webbplatsen. Ännu har väl inte teknikstödet hängt med i visionen om den nya arbetsmetoden, så kommunikationen sköts fortfarande i huvudsak via e-post, telefon och Lotus Notes. Det innebär ett problematiskt glapp mellan idé och verklighet. Redaktionerna kan idagsläget inte fungera så som det är tänkt, supportarbetet blir onödigt tungt för huvudredaktörerna och energi dräneras ständigt från det alla skulle vilja fokusera på: det redaktionella innehållet.

Så blir det ofta när man inte väger in teknologivalet redan från början som en inherent beståndsdel i en omorganisation. En av grundteserna jag ville ha fram i presentationen var att vårt val av kommunikationsteknologi aldrig är en fråga om att hänga på en teknisk lösning ovanpå en organisationsmodell vi redan har valt – valet av teknologi och verktyg är i själva verket definierande för hur vi kan arbeta. Teknikval är lika med verksamhetsutveckling. Verksamhetsutveckling sker genom teknikval.

Vad jag menar uttrycks betydligt bättre av Michael Wesch: ”When media change, human relationships change”.

Detta är vad som är så spännande med explosionen av webb2.0-teknologier och –användare: när sättet vi kommunicerar på förändras så påverkas hela samhället och helt nya sätt att organisera demokrati- och samverkan uppstår. Bland annat möjliggör teknologin något som – faktiskt – tidigare varit omöjligt och otänkbart: en diskussion som blir bättre och mer givande ju fler deltagare den har, Wikipedia är väl paradexemplet. Detta är ett paradigmskifte som heter duga. För alla tidigare kommunikationsformer människor använt sig av har en gemenensam grundbegränsning gällt: bortom en kritisk gräns ger fler deltagare en sämre diskussion.

Att organisera en global demokrati i det 21:a århundradet förutsätter uppfinnandet av nya metoder för att komplettera den representativa modellen med parallellkommunikation. Och de börjar ta form, fantastiskt nog.