En öppnare tid

Världen håller andan. Kommer han visa sig vara på riktigt, bär löftet om förändring och en ljusare tid hela vägen in i mål? Vågar någon tro på det? Krönikören och översättaren Thomas Engström beskrev väl känslorna av tvivel i en fint formulerad artikel i veckans Fokus:

"För många gånger för sitt eget bästa har mänskligheten sett hur de allra främsta ryckts bort i förtid. För många bilder har haft för lätt att fastna på näthinnan. Om människor i alla länder har en vidskepelse gemensam är det denna: det som verkar för bra för att vara sant är förmodligen också för bra för att vara sant - eller så tar det slut för snabbt."

Ingen kan naturligtvis känna till Obamas egentliga agenda och målsättningar, eller de omständigheter som kommer forma hans faktiska spelrum, men hans exekutiva och taktiska förmågor kan inte betvivlas. Den nya administrationen rivstartade med ett antal order och memorandum för att i symbolisk och praktisk mening markera uppbrottet från de senaste åtta årens legala, moraliska och politiska haveri.

Den första ordern var en stängning av fånglägret på Guantanamo, att verkställas inom ett år. Vid sidan av det beordrades även stängning av CIA:s mer vittförgrenade nätverk av hemliga fängelser - "black sites" - där så många som 25 000 människor tros sitta tillfångatagna utan möjlighet att få sin skuld prövad i en öppen juridisk process.

Betydelsen kan inte överskattas. I ett penndrag vanns en massiv internationell propagandaseger för USA, den första på många år. Lika imponerande var själva scenen där detta skede: Obama – sittandes – i sin skrivbordsstol såg ut som en skolpojke, liten och tunn, omgiven av den normala uppställningen av viktiga kostymklädda män. De omväxlande sneglade över hans axlar eller stirrade stelt in i fjärran. I den sittande pojkens händer fanns makten att sätta den nya tidens dagordning, han fattade pennan och meddelade att en epok är över:

"We are not, as I said during the inauguration, going to continue with the false choice between our safety and our ideals, [...] We intend to win this fight. We are going to win it on our own terms."

The Guardian kallade ceremonin "a sign of the sweeping rejection of the legal standards set by Bush".

Det om det. Det var ett mäktigt ögonblick. Men det är ett annat av Obamas tidiga memorandum, undertecknat redan dagen efter tillträdet, som är av särskilt intresse för denna bloggs tema: "Memorandum of Transparency and Open Government". Redan innan tillträdet var det uppenbart att saker skulle komma att förändras på det här området. Obama skriver:

"My Administration is committed to creating an unprecedented level of openness in Government. We will work together to ensure the public trust and establish a system of transparency, public participation, and collaboration."

Också detta är ett lovande omtag och nytänk. De tre ledorden är transparens, deltagande och samarbete i offentlig förvaltning och det hänvisas uttryckligen till Internet som ett nödvändigt verktyg för att uppnå detta. Ett längre citat ur memorandumet:

Government should be transparent. Transparency promotes accountability and provides information for citizens about what their Government is doing. Information maintained by the Federal Government is a national asset. My Administration will take appropriate action, consistent with law and policy, to disclose information rapidly in forms that the public can readily find and use. Executive departments and agencies should harness new technologies to put information about their operations and decisions online and readily available to the public. Executive departments and agencies should also solicit public feedback to identify information of greatest use to the public.

Government should be participatory. Public engagement enhances the Government's effectiveness and improves the quality of its decisions. Knowledge is widely dispersed in society, and public officials benefit from having access to that dispersed knowledge. Executive departments and agencies should offer Americans increased opportunities to participate in policymaking and to provide their Government with the benefits of their collective expertise and information. Executive departments and agencies should also solicit public input on how we can increase and improve opportunities for public participation in Government.

Government should be collaborative. Collaboration actively engages Americans in the work of their Government. Executive departments and agencies should use innovative tools, methods, and systems to cooperate among themselves, across all levels of Government, and with nonprofit organizations, businesses, and individuals in the private sector. Executive departments and agencies should solicit public feedback to assess and improve their level of collaboration and to identify new opportunities for cooperation."

Det är som ljuv musik och det tycks allt tydligare att grundtonen i den nya tidsåldern stavas en ny öppenhet. Idémässigt och i reell mening. Nu tycks även politik och policies i USA komma ikapp vad som redan varit på gång i tidens kulisser ett tag. Det blir spännande framöver.

En försvunnen vägledning

Verva, Verket för förvaltningsutveckling, lades ned vid årsskiftet, vid den aktningsvärda åldern av tre år. I farten försvann även Vervas – skulle jag tro – mest använda publikation, Vägledningen 24-timmarswebben. Ett upprop finns nu för att försvara Vägledningens framtid och överlevnad som offentligt dokument. Läs mer hos Roger Johansson.

Vägledningen var en ofullständig men hyfsad grund för såväl kvalitetsarbete som grundarbete med den offentliga sektorns webbplatser. Att behovet av en sådan vägledning var stort visar spridningen och anammandet bland utvecklare och webbplatsredaktörer i kommuner, landsting, högskolor och myndigheter. I Göteborgs stad har riktlinjerna varit en fundamental utgångspunkt för många av våra överväganden kring webbutveckling.

En vägledning är givetvis inget man måste följa slaviskt i varje läge, men i bransch full av både charlataner, snackiga försäljare och framförallt en osäkerhet kring vad som är best practice, har det varit en trygghet och styrka att ha en uppsättning genomarbetade grundprinciper att utgå från. Det ligger också ett demokratiskt värde i att den offentliga sektorns webbplatser byggs upp kring någotslags gemensamma grundprinciper, att navigations- och interaktionslösningar är förutsebara för användaren. Det ska inte vara nödvändigt att lära sig ett nytt sätt att navigera för att komma åt sitt skattesaldo eller sina patientjournaler.

I övrigt kan statens samordning och satsningar på e-förvaltning, e-tjänster och verksamhetsstöd inom IT mest beskrivas som ett skämt. De senaste fem-tio åren har Sverige halkat långt efter jämförbara länder. En orsak till det är att staten – av oklara skäl – inte ansett det behövas någon stark styrning – så hjulet uppfinns hundra gånger om och monteras sedan på vagnar som alla kör på olika spårbredd (Vi har kommit långt från Axel Oxienstiernas starka statsförvaltningsideal!). En annan orsak är att de försök som funnits till samordning och erfarenhetskoordinering, varav Verva var det viktigaste, ständigt har utsatts för omorganisationer.

Och visst kan omorganisationer vara en nödvändighet om man vill bryta inarbetade dåliga vanor/traditioner i en organisation, men det var knappast Vervas största problem – det stora problemet var snarare bristen på ett tydligt och långsiktigt uppdrag att ta ledningen och driva på tempot. Det saknas verkligen en drivmotor och visionär inspiratör i mitten av den offentliga webbutvecklingen. Det är ett problem och Verva skulle ha kunnat utvecklas vidare åt det hållet.

Återstår att se vad som händer när statskontoret övertar en del av ansvaret för kvalitetsledningen, kanske kan det i praktiken bli just en starkare drivmotor och samordnare, det är i alla fall ett av de huvudargument som anförts för nedläggandet av Verva. Det vore isåfall en positiv konsekvens. Men räkna först med en tid av fördjupad otydlighet och kaos då inarbetade strukturer och upparbetade erfarenheter måste återuppbyggas, som alltid.

Att vägledningen 24-timmarswebben inte är något som kan förvaltas vidare på samma sätt i privat form borde åtminstone vara uppenbart. Det här är den typ av riktlinjer som måste uppdateras och utvärderas löpande i ett öppet och inklusivt förfarande.

För övrigt förstår jag inte hur staten resonerar då man tar bort nedlagda myndigheters webbplatser. Skall nätet alls vara användbart som informationslager så måste en permalänk verkligen vara en permalänk. Det tycker jag, om inte annat, är god sed. Om länkarna i mitt länkarkiv upphör att fungera när staten omorganiserar sig vartannat år, blir jag istället tvungen att ladda hem hela webbplatserna och spara dom på min hårddisk. Inte så effektivt. Lägg ner myndigheter om ni vill, men överför då deras webbplatser till en arkivförvaltning med bevarade länkastrukturer, så att de fortsätter att vara tillgängliga, så som de såg ut när myndigheten upphörde. [Uppdatering: Kritisk artikel om dåligt hanterad nedläggning i CS]

Al Jazeera använder CC

Al Jazeera tillgängliggör råfilmer från Gaza under Creative Commons 3.0 Attribution. Med andra ord är krigsfotografernas material tillgängligt för remixande och ersättningsfritt användande i videoprodukter - så länge Al Jazeeras namn nämns i anslutning.

Det är sympatiskt - och smart. Al Jazeeras tittartal har gått upp i västländerna under Gazakriget då kanalen varit den enda som haft en ordentlig rapportering på plats. Spridningen av kanalens fotomaterial i professionella såväl som hemmaproducerade filmer på Youtube bidrar till att ytterligare öka spridningen av varumärket Al Jazeera.