Norman Rockwell: Crestwood Train Station

onsdag 16 september 2009

Realtidsfilm i Google Earth



Kolla in videon för en liten wow-upplevelse! En grupp vid Georgia Institute of Technology utvecklar metoder för att lyfta in realtidsdata från mätstationer och videokameror i Google Earth och Microsoft Virtual Earth. I videon demonstreras hur direktupptagning av t ex fotbollsmatcher och trafikflöden visualiseras eller spelas upp direkt i Google Earth baserat på överlagring av bilder från flera kameror. Riktigt häftigt!

Som mycket annat är det i grunden ganska enkelt, men för att kunna visualisera realtidsdata såhär fordras ett antal nivåer av teknisk infrastruktur och bandbredd. Vänta två-tre år medan den universella bandbredden sväller för att ackomondera tjänster liknande denna och dagens Google Earth kommer framstå som en statisk kloss i jämförelse.

Vilken stad blir först i världen med realtidsvyer av sina gator i Google Earth? Och även om det kan göras och är häftigt, är det önskvärt?

[Via Digital Urban]

Etiketter: ,

måndag 2 mars 2009

OpenStreetMap växer


OSM 2008: A Year of Edits from ItoWorld on Vimeo.Jag har skrivit om OpenStreetmap här tidigare, ett wikibaserat projekt för att skapa öppna kartor över hela världen. Den fantastiska animationen ovan visar ändringar under 2008. ItoWorld skriver:
"This animation displays a white flash each time a way is entered or updated. Some edits are a result of a physical local survey by a contributor with a GPS unit and taking notes, other edits are done remotely using aerial photography or out-of-copyright maps, and some are bulk imports of official data [Exempelvis]."
Under året som gick fyrdubblades antalet unika deltagare som regelbundet gör uppdateringar till 20 000 användare.

Etiketter: , , ,

fredag 6 februari 2009

Öppen GIS

Kartografi från Mapnik.

Marco Fioretti på Linux.com rapporterar om offentliga förvaltningar och myndigheter i USA och Italien som öppnar sina geografiska informationssystem mot medborgarna över webben. Bland annat låter Minnesota Department of Natural Resources invånare som önskar tillstånd att elda sly markera exakt plats i en karta för eldningen.

Låter väl inte så oerhört imponerande, men det är bara ett av många exempel på hur dubbelriktade GIS-verktyg kan vara till nytta för både medborgare och myndigheter. Marco Fioretti skriver:
"None of these applications was invented just to impress taxpayers. They either solve well-defined, concrete problems or replace non-digital versions of procedures and services already adopted in public administrations"
Det saknas verkligen inte verksamhetsincitament för att ge medborgare möjlighet att kommunicera detaljerad geografisk information in till kommunala verksamhetssystem. Och det är väl så dubbelriktad öppen GIS bäst motiveras för budgetansvariga: det skapar rationaliseringsmöjligheter och effektivitserar inhämtning av specifik information till kommunala förvaltningar. Det är en rationaliserande investering.

Men bortom det skapar det också nya möjligheter för vad de i den Italienska provinsen Arezzo, som gått ett steg längre, kallar för: "participative planning" - "deltagandeplanering". En utveckling som är nödvändig för att ta den framväxande geowebben in i den sfär där de nya tekniska möjligheterna också kan få verklig påverkan på samhällsplaneringen och öppna upp tidigare slutna kommunala avdelningar. Marco Fioretti igen (min kursivering):
"The success of initiatives like OpenStreetMap or the availability of Yahoo! and Google Maps APIs may make you think that people may create services like these and many more all by themselves, without getting any bureaucrat involved. However, in order to benefit the most from digital maps and other spatial data, citizens need such data to be officially inserted in, and completely integrated with, the maps and databases public administrations use to plan roads, zoning, and everything else."
Det är för övrigt idag fullt möjligt att bygga ett fullständigt och toppkompetent GIS-system från backend till frontend med OpenSource-produkter. En typisk dataförsörjningskedja kan då se ut såhär:

(Spatial) Databas: Postgis / MySQL
Kartserver: Geoserver / MapServer
Webbklient: OpenLayers / Mapnik

Öppen källkod för öppna kommuner. Yep. That is the future.

Etiketter: , , , ,

söndag 27 juli 2008

Geografisk demokrati & högteknologi


Plötsligt var en digital jordglob ett av världens mest använda datorprogram: enligt de senaste uppgifterna från Google har det nu gjorts över 400 miljoner installationer av Google Earth. Nej, det trodde väl ingen för fem år sedan, att så många var intresserade av geografi... Men geografin, platsen, är uppenbarligen relevant för oss alla i allt från återkommande vardagsbehov till planering och kontextualisering av information - och att se världen.

Geografi är en tusenårig vetenskap medan webben bara har drygt ett decennium på nacken och modern informationsteknologi knappt hundra år. Successivt sker en sammansmältning som inneburit framväxten av det man ibland kallar för Geowebben – en geografiskt informerad webb, där platsen är närvarande i allt fler processer.

En knäckfråga framöver är hur "ajourhållandet" av geowebben egentligen bör fungera. Vi förväntar oss att de geografiska representationerna korrekt återspeglar verkligheten, men hur kan vi garantera att det faktiskt blir så i takt med att kraven på aktualitet och relevans stiger samtidigt som priset på pålitlig geografisk information måste sjunka ner mot noll. Och hur vet vi att det vi ser i en karta inte är en partsinlaga?

Här finns två huvudvägar. Den ena lutar sig mot avancerad teknologi som laserscanningsteknik och C3:s "realtids" 3d-modeller mm. som tillsammans med andra lösningar kan automatisera och snabba upp kartritandet – även i tre dimensioner. Tekniken är oerhört imponerande, snabb och produktiv, men dyr och patentskyddad.

Den andra huvudvägen förlitar sig på massans kraft och entusiasm – ”crowdsourcing”. Användarritade kartor som OpenStreetMap – ett historiskt helt nytt fenomen – har vuxit med oanad hastighet, liksom, när det nu tagit fart, Google Earths 3d-modeller av städer som är resultatet av tusentals Sketchupanvändares fritidsmodellerande. Många uppladdningar små skapar stora databaser. Åt Google, i det här fallet.

Mellan dessa två huvudfilosofier, vi kan för enkelhetsskull kalla dem för den högteknologiska respektive distribuerade kartritningsfilosofin, finns det praktiska såväl som principiella skillnader. Drivkraften och det främsta argumentet bakom den senare är synsättet att kartdata ska vara fritt tillgänglig att använda, även som grunddata, vilket den sällan är idag (inte heller Google Maps). OpenStreetMap har vuxit fram som en slags Open Source-rörelse för geografisk information (och använder förstås det ickeproprietära javascriptbiblioteket OpenLayers för webbvisning av kartorna).

På ett principiellt plan finns alltså skillnader. Men hur är det då med tillförlitligheten? Entusiasterna hävdar att användargenererade kartor är mer pålitliga än det kartmaterial som idag byggs upp och förvaltas av stora organisationer med professionell mätpersonal. För många bitar är det uppenbart inte så: stora delar av en kommunal kartdatabas består trots allt av information som enskilda inte kan ajourhålla, som ledningsdragningar i marken, fastighetsgränser, takutsprång och så vidare. Men, när det gäller en del enkelt verifierbara och "synliga" data som vägar, gångstigar, verksamheter, med mera, är det inte alls otroligt att det inom några år är i den användargenererade och öppna kartsfären som de bästa kartorna finns.

Men kan man verkligen lita på en karta som ajourhålls av ”vem som helst”? Världens största och mest succéartade amatörprojekt – Wikipedia – tyder på att man nog kan det. De flesta som engagerar sig i att uppdatera information på webben verkar ha ambitionen att det ska bli korrekt – och vi är tillräckligt många som bryr oss tillräckligt mycket för att det alltid ska vara uppdaterat. För Wikipedia finns möjligheten att följa diskussionerna bakom en artikel på diskussionssidan och det växer även fram en del andra verktyg som t ex WikiTrust, som gör det ännu rakare att se vilka avsnitt i en text som är omdebatterade. Även när det gäller omdiskuterade kartdata, som gränsdragningar och stadsplaner, kan användargenererade kartdata ge en sannare bild av verklighetens kontesterande synsätt.

Att kommuner framöver kommer producera sina grundkartor alltmer högteknologiskt är ingen vild gissning. Teknologin är rationell och dessutom häftig, så den säljer in sig själv. Frågan är om man även kommer våga gå åt andra hållet och se värdet, både för egen del och för samhället i stort, av deltagande och av att öppna upp sina kartor, bjuda in till förslag på korrigeringar via enkla och tillgängliga gränssnitt, erkänna öppet att ingen karta är felfri och att det bästa sättet att närma sig en beskrivning av verkligheten som är någorlunda korrekt är att släppa in tusentals granskande ögon?

Etiketter: , , , ,